Mina ord skrivs i blod
från mitt nakna innandömes tårar
ingen verkar se dom eller mig
när jag balanserar på en lina
skörare än Van goghs öra
vaggas mellan liv och död
mina ord skriks i natten
från svettiga lakans mardrömmar
och min flickvän ringer till psyket
ännu en gång
jag vaknar kallsvettig och svag
sväljer en näve surrogat
allt handlar om att kunna andas
men jag ser
jag känner alltings verklighet
och jag vet att jag bara är ett nr
en bricka i gamarnas likgiltiga spel
men en sak är säker
mina ord brinner
döpta i sanningens namn
forsar dom ur mitt hjärta
ur Trottoarernas andetag
Gatuduvan 