Jag vill ingenstans just nu
bara sitta här och existera
det finns inget annat
utanför
flyter vardagens gråa massa
väskor skor och blickar
ett stressat skadat djur
springer längs gatorna under tunga moln
här i fåtöljen är jag befriad
från bilbanan jorden
Europas brunaktiga sörja
som hostas upp ur en nersotad lunga
och jag känner sjukdomen stiga som tidvatten
utanför fönstret
regnet smeker rutan kvällen rör sig sakta
och jag ska sitta här
höra katten dricka sitt vatten
sätta sig vid fönstret och titta ut
vad vet jag förutom lukten av sjukdom och död
som stiger i västvärlden
i stuprännorna droppar havet ner
tårar från en tid som gått förlorad
sjunkit undan
ligger som en kvarglömd stad på havets botten
och ruttnar
medan tvånget jagar oss i röven
viner med sina piskrapp
fascismens iskalla ögon
ljudet av marscherade stövlar
en fågel lättar från marken
stiger upp mot skyn
skänker hopp till oss som blev kvar
Ur Vägrandets gospel
Gatuduvan 