Utan regler
lögnen utraderad
en rymd skapad för oss
missanpassade
tillrättavisade
är sanningen våra hjärtslag
varje natt en födelse
bortom tid och rum
Ur Vägrandets gospel
Glöm allt du har lärt dig
glöm allt
och ut i natten
till ögonblickets sanning
där under stjärnhimlen där böner bes
står allt skrivet
blänker till i mina ögon
suddar ut allt annat
Nyskrivet
Det är en eftermiddag i februari
solens pilar
värmer mitt ansikte
här där jag flyter
i ett kravlöst hav
inga plikter
inga möten
bara tid och vind
varma lågor i mitt inre
och jag tänker på dig nu
undrar vart du tog vägen
med ditt avväpnande leende
jag hoppas du är vid liv
och sitter i solen nånstans
ibland känns det som orden
håller på att ta slut
gå sin väg
jag går ut och röker en cigarett
tänker inte mer på det
och jag ser det stå skrivet
bland löven under träden
”ge aldrig upp
gå din väg så långt det är möjligt”
Nyskrivet
Dagen efter och jag klättrar
genom världsrymden
John Cooper Clarke fyller tomma blad
i min hjärna
i mitt sinne
det är en skev promenad jag är ute på
och fasaderna fylls av gnistor och flimmer
fyllda av saknad och längtan
i ljusa nätter när tillvaron lyser
och jag kan känna kraften
fylla stadens gator i färg
blir ett flygande lokomotiv
som lämnar allt och lyfter
Nyskrivet
När regnet faller
när åskan går
samma plats
samma tid
samma bord
samma glas
samma tåg
samma natt
Ur Vägrandets gospel