Bänken är varm och skön
som dagen vi badar i
mitt i Sofo men det går att andas
och jag låter skägget  och håret växa ihop
enas i den galna världen
igår Träden och Sista maj
och tankarna möts här på Kocksgatan
denna fredag i maj
vi har för länge sen mönstrat av
bänken och jag är ett
nu ska jag läsa Allen Ginsberg
och sväva

Nyskrivet

Det var ett skimmer runt din aura
du tycktes sväva över själva tillvaron
det var längesen nu
du bröt itu din värld
full av falskhet och förutfattade meningar
du tände en cigarett och gick ut ur rummet
och kunde andas igen
du var alltid på drift
från stad till stad
avbildades i gryningen i främmande städer
där inte klockorna hade stannat

Nattåget gick i tid
du slöt ögonen
öppnade dom sakta
skrev ner några rader på en servett
gick sen mot restaurangvagnen

Nyskrivet

Idag är en vanlig ovanlig dag
då människorna jäktar ikapp längs gatorna
jag gråter tysta tårar för en förlorad värld
sätter mig i minneslunden på en bänk
sprider saknadens aska från min cigarett
så många därute som dömer istället för drömmer
och allt är bara stress och mörker
i masspsykosens avgrund
men här är allt stilla
och gravarna drömmer ikapp
alla vi förlorade gick ut över stupet och försvann
idag är en vanlig ovanlig dag
jag och andarna drömmer ikapp
reser långt långt bort

Ur Benzino Boulevard