Vart tog alla vägen
vart gick deras steg
substanserna talade
skrev våra sagor
många försvann
gick ut
kom aldrig mer tillbaka
och i natt vid fönstret
är jag ensam kvar
och jag lyssnar på tystnaden
dagar
månader
år
ibland får jag ett samtal
och det är redan försent
du har gått ut
för att aldrig mer återvända
men staden minns
lätta steg rakt ut i regnet
innan allt var försent och för mycket
innan förruttnelsen och ensamheten

Nyskrivet

För det första
jag är magisk jag är realism
glöm aldrig det
så är vi klara med den saken
vårsolen biktar sitt sköte över cafebordet
och jag sitter med en ljummen kaffe
skriver en dikt på ett inkassobrev
folk stressar förbi
dom verkar jagade av att missa sin egen begravning
andas
jag andas in kvarterets dolda sötma
ler mjukt som ett vårregn
mot hysterin
den levande rättegången

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Ett ansikte flera namn
skrivna i runor
djupt i blickens andetag
och jag hör han kippa efter luft
frost
vinter
is
skeppsbrutna tårar rinner längs kindens strand
en iskall vind
en vulkanorkan
ingen ser
ingen hör
bara runorna förs i land
ett spegelskepp
av vad som en gång fanns vad som en gång brann

ur Rännstenens laserblick

kyrkorglar spelar för mig
på väg hem i lodargång
tankarna lugna svävande
en orgel
misärens stämma
en röst för dom som är döende och levande
när jag kommer fram till porten möter jag en gubbe
seglarklädd försöker han dölja sin rädsla
ska du in här?
ja faktiskt
bor du här?
nej jag är skadedjursbekämpare
nu ska jag bekämpa mig själv nertäckt i gyttja….
”jag har aldrig sett dig förut”
det är ett stort hus
vandrar vidare
ler mot misstänksamheten
bostadsrättens rövhål
givetsvis är jag inte chockad
jag är ju trots allt insekten
garvar för mig själv i trappen på gården
den klagar inte

ur Truxal

Gnistor lyser
tar sig in
med en känsla att just i kväll
kan vadsomhelst hända
det overkliga kan bli verklighet
möjligheternas triumf

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Ramar in
det som är värt att rama in
det tar inte plats
men det räcker för att rädda en hel nation

ur Rännstenens laserblick

Verklighetens raketer
besöker min fullantecknade hjärna
vill ta mig ut
ut
ut
ut
i den så kallade verkligheten
men jag har mitt universum i mig
runt mig cirkulerar kometer
i sin egen existens
jag ler
tar en klunk
blåser ut en röksignal i rymden

ur Trottoarernas andetag

Gå trätrappan ner
skulptera mitt namn i sanden
plantera all din skönhet där
under stjärnorna när mörkret faller
är bara vi
lätta steg
dansen mot morgon

(Nyskrivet)