Ett ansikte flera namn
skrivna i runor
djupt i blickens andetag
och jag hör han kippa efter luft
frost
vinter
is
skeppsbrutna tårar rinner längs kindens strand
en iskall vind
en vulkanorkan
ingen ser
ingen hör
bara runorna förs i land
ett spegelskepp
av vad som en gång fanns vad som en gång brann

ur Rännstenens laserblick