Hon har åkt iväg för att fira sin mamma
jag är ensam kvar
ser snön falla till marken
hemsöks av minnen och platser
hemsöks av ansikten och kistor
inget mer sånt, snälla
det har varit nog av borttrollade öden
ta min hand
torka mina tårar
ta in träd ut
tåget har gått
stationen ligger öde
kan inte bränna fler broar
chanser och liv
väljer att sitta kvar
avvisa flykten
höra kattens drömmande andning
tiden är inte kommen än
tiden är inte kommen än

Nyskrivet

Det är vackert här
utanför
utifrån
ser jag inifrån
väckarklockor som skriker om nåd
ett slaveri

Ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

gå en trappa ner
stig in
känn alltings jävlighet bara rinna av
samhällets ristande morakniv
exploderar
blir ett tempel som reser sig mot skyn
somna in i hemligheternas rike
vakna
omgiven av vin duvor och bröd
tidlöshetens tempel reser sig
säger äntligen är du fri

Ur Vägrandets gospel

 

Den ensamma fimpen
ryker i tystnad
gatstenarnas blänkande leende

Ur skrivbordslådan

Broarna brinner
försvinner sen ut ur bild
här
jag böckerna och sömnen
leds ut i mörkret
snön ligger vit innesluten i en dimma
kvarteret sjunger sånger
från en annan tid
från en annan värld
jag går långsamt längs dom folktomma gatorna
förlorar mig i gatans ljus
broarna brinner
försvinner sen ut ur bild

Nyskrivet

Teckning av Jessica Johansson efter ett citat ur Vägrandets gospel

Köld och glömska
uppspydda visioner
ibland har gatorna ingen nåd
så mycket smärta ensamhet och sorg
så många drömmar som brustit ut i gråt
gått förlorade
natten är kall denna natt
och jag vågar inte ens tänka tanken

Nyskrivet

 

Snön faller utanför
härinne gnager sjukdomen på märg och ben
hon är borta
katten och jag är ensamma kvar
med alla som försvunnit bort
vandrat ur ur bild
för att aldrig mer återvända
saknaden rinner i långa kanaler längs kinden
rör sig oroligt vidare

Hiphop på hög volym
en karta ut ur all smärta och sorg
tillbaka
enade längs gatorna
med rhymes redo att krossa en hel värld
går på dessa folktomma gator
ni vandrar bredvid med min dröm
och när natten kommer och jag sluter mina ögon
ansikte efter ansikte flimrar förbi
kommer på besök
och när jag somnar är bandet tillbakaspolat
musik parker och rus
springer ikapp med drömmarna
i en kaosartad dimma
där alla är vid liv
och det enda som hotar oss är morgondagen

Nyskrivet

 

Det är eftermiddag
mörkret kryper fram ur buskage och gränder
tar plats
jag gör ingenting särskilt
läser och skriver dikter
det är fredag idag
än sen
en dag bland andra
jag kikar ut genom fönstrena
ser folk passera med sina hundar
drömmen börjar födas på nytt
sakta
sakta
utplåna sjukdom och hat
snart kommer hon hem med mat
och näring åt själen
utan det bara ett ingenting
bara ett mörker som faller
hundar som skäller

Nyskrivet

Elektrisk klagomur signerar denna dag
mjukt
mjukt

Ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna