Kvällen ror över gatorna
går snart över i natt
en katt går rakt igenom
rakt in i bilden
jag står på hörnet
röker böner för ett nersläckt rum
våra ögon möts
trottoaren lyser upp hela kvarteret
luften viskar
”följ med mig
vi ska åt samma håll”

Ur Benzino Boulevard

I rökrummet på Cafe Cinema
ristas drömmar in i lungorna
blåser ut dom i den stora levande världen
vi är vägrandets folk
med ett leende som speglar sig i askoppen
vägrar kompromissa
vägrar dö en långsam död i ett evigt väntrum
snart stiger vi ut i staden
med ett nyskrivet poem på en papperskorg

Nyskrivet

Du rycktes upp ur roten
en vårdag när regnet föll
gick ut för att aldrig mer återvända
nu är det höst och regnet faller
jag sitter ensam omgiven av minnen
Chester P sjunger för dig, för mig, för oss
det är så mycket jag vill säga
så mycket jag vill göra
men du har försvunnit
lämnat mig ensam
du rycktes up ur roten
en vårdag när regnet föll
jag minns ditt leende
dina tags längs tågrälsar och bakgator
jag skulle vilja träffa dig en sista gång
vandra längs Benzino Boulevard
enade genom en oförstörd natt
men det är för sent nu
om det någonsin har funnits tid
sista tåget har gått
och stationen ligger öde och längtar
efter en sista chans
innan morgonen kommer

Ur Benzino Boulevard

1.
Micromaten i micron
rök ur käften
läser några rader i Skräckpolska
2.
Ett skitigt köksbord
nersmetat med sylt och diverse smulor
böcker, papper och kartonger
jag trivs här
småler åt perfektionen

Nyskrivet