Längst bort
längst ut
fimpen som ryker i skuggan av staden
utan någon inkomst
utan någon säkerhet
går stegen sakta fram
stolta fria jagade och dömda
välj själv
hemligheten finns i hjärtslagen
tågen avgår innanför bröstet
segern är kanske långt borta
men duvorna på torget vet
pickar luft och smulor
tiggaren vet
och längs boulevarden
i skuggan av allt annat
rör sig tiden fritt
utan regler
utan manualer
går stegen sakta vidare
himlen är väldigt fin i kväll
drömmarna färdas ikapp med dom dåliga oddsen
löven ligger samlade vid bänkarna i korsningen
blänker till i rött och guld
talar om att det var värt det
att det verkligen var värt det

Ur Fattigman

1.
det börjar bli kallt
riktigt kallt
snart snö och vit sagodimma
gatan ligger öde i ett svagt sken från gatlyktorna
katten andas häftigt
kanske mitt i en dröm
det gäller att göra sin grej
inte kapitulera från sitt kall
inte bli ett offer för samtidssmittan och vitkaklade hem
staden är sanerad från såna som oss
vi får egentligen inte finnas
inte i innerstaden
den är sen länge uppköpt och förgiftad
vi har fått lämna plats
för den välmående medelklassen
med välsminkade liv
i cykelkällaren eller i en port nära dig
står några vindbitna gestalter
värmer sig pratar och räknar fimpar
för tillfället ostörda av grannsamverkan

2.

Jag ställer mig vid fönstret och tittar ut
över det svarta havet
visst jag bor här för tillfället
mitt i hipsterghettot
men min verklighet ser annorlunda ut
jag lever på soc
jag är tandlös
pundare och storrökare
jag hör hemma i cykelkällaren
i porten
i periferin

Nyskrivet