Vad finns kvar bakom denna hinna av idioti och dumhet
snabba bud i en värld som glömt bort sig själv
men nya stigar ska trampas
väcka gamla till liv
vad som än händer
lämna mig kvar på min kant
låt mig få vandra in och ut ur bild
måla mina alster i en lovsång till vägrandes gospel
utan det bara en tomhet
ett ingenting
utan värme

Ur Skrivbordslådan

 

Kraften reser sig stolt som ett tempel
hjärtat bultar rött
ger inte vika för nåt
allt annat bara dåliga biroller
angår mig inte
luften är varm och het
katten sover
snarkningarna förenas med kyrkklockorna
dansar natten lång

Ur Skrivbordslådan

Hittar minnet
under kudden
blir kvar

Ur Rännstenens laserblick

Snöblandat regn stoppar om kvarteret och mig
oss alla
jag hoppas du fått frid
att du vandrar bland palmer och höga berg
vi kom till olika platser
vi vandrade åt olika håll
snöblandat regn kryper in i ensamheten
i andra kvarter
på helt andra platser
kommer allt växa ihop och enas
jag kan höra ditt skratt
ditt dunkande hjärta
känna din puls stiga när du drar tags
längs främmande gator
och när solen går ner över staden
och minnen kommer på besök
doppar jag mina tårar på pappret
ser dom rinna samman och växa
och när dagens kommer ska jag vandra längs boulevarden
bland klacksteg och muralmålningar
tills morgonen slukar oss
med sin sista tagning
och den ultimata raden forsar över dina läppar

Nyskrivet

 

Det drivs upp
från jorden
fångar oss
härinne
dansar chansen med alla
och vi blir alla förlåtna till slut

Ur Rännstenens laserblick

Hotellhemmet sover
som ett oskrivet blad
tystnaden ekar
i korridorernas tomrum
jag sitter ensam kvar
ristar märken
bland nersövda möbler
och döda sjömäns andedräkt
låt oss inte stanna kvar här

Ur Rännstenens laserblick

Dom älskande armarna
kramar den kalla betongväggen
”sno inte min sanning baby”

Ur Vägrandets gospel

 

21.48
grå förortstristess
teven sluddrar ointressant
slå hål på mörkret
i soprummet graverar jag min tungspets

Ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

 

Oskyldiga svarta män
skjuts ihjäl
obeväpnade blir dom avrättade
på öppen gata
radion bevakar nobelmiddagen
det känns så avlägset
och framför allt ges deras liv inte tillbaka
utan rättegångar
patrullerar mördarna fri på gatorna
det gör ont
och vi är inte ett dugg lika inför lagen
fall efter fall rapporteras
ur samma radio marscherar frackerna förbi
finrummets unkna stank kommer ut
jag mår illa
jag darrar
jag skakar
jag måste gå och skita
nån slags rättvisa
i kloakerna är det en annan sanning
samma
samma

jag går ut och röker en cigarett
ute i mörkret faller regnet
ute i världen
ett annat mörker
en brunaktig sörja
hostas ut ur land efter land
lamslår
dödar
finns det en väg ut härifrån
ut ur kylan
ut ur mörkret
ut ur dessa dagordningar och partiprogram
jag tänder en till
åker med tystnaden ett varv runt jorden

Ur Vägrandets gospel