Årets sista dag
rinner genom rummen
snön breder ut sig
utanför fönstret
det är en kväll bland andra
i nyktert rus
långt från dömande ögon
Italiensk smörmusik strömmar ur högtalarna
hon sjunger med
jag glider bort
här inne i rummet
gör böckerna mig sällskap
affischerna tittar ner på mig
från hörnet viskar tavlorna ett universellt språk
jag är här men ändå inte
en del av mig går längs bakgatorna
med trötta steg
jag är här men ändå inte
en del av mig går i sjukhusets korridorer
med jagade steg
vanmakten rör sig som skuggor
går in i rökrummet
tänder en till
jag är här men ändå inte
en del av mig
rör sig i skuggan av ett sömnigt Göteborg
haltar längs gatorna
efter en vaknatt med subutex och amfetamin
min fot är iskall
jag luktar dimma och glömska
folk jag möter i den tidiga morgonen
ser chockade och rädda ut
några förklarar vägen till sjukhuset
andra bara stirrar
jag tar spårvagnen mot Järntorget
hasar mig ut för att byta
jag är här men ändå inte
vad bryr jag mig om högtider och nationalstater
jag är pundarens flykt
duvornas hunger
dag natt hetta vind
Nyskrivet
Gatuduvan 