Höstens färger
vandrar längs gatan
som ligger öde och våt av längtan
i den bleka eftermiddagssolen
min skugga
träder in i allt detta
regisserar sin dimma
i ett rökmoln som ler
och inte har något val

Nyskrivet

Och jag går ut
helt överväldigad av den förändring och kraft
som finns i varje människas inre
och jag ser det bli till
ser gatorna färgas av ett skimmer
där tankarna svävar ovanför marken
slår omkull alla regler och förutfattade meningar
krossar dom mot marken
och duvorna flyger över torget
lämnar smuts och förnedring
blir ett tempel som reser sig mot skyn

Nyskrivet

Jag bröt itu mitt jag
och slängde det i elden
satt sen och tittade på
hur det brann upp
såg barndomsvänner och grannar
gick igenom mitt gamla område
och dess gator
gick ner i parken som var med
när allt föll i glömska
som jag alltid minns
såg allt brinna upp och försvinna
satt länge kvar runt askhögen
tände en cigarett och tänkte
nu är det över
nu är det andra platser och ansikten
nu är det andra gator och torg

Nyskrivet

Jag gick ut
det luktade morgon i luften
träden drömde iväg med tankarna
längs gatan

Nyskrivet

Hon hade varit borta länge
vissa nätter hade till och med
himlen glömt hennes namn
hon krympte i dagsljus
och ögonen flimrade till
bakom nerdragna  persienner
det sades att hon var förlorad
att hon aldrig skulle komma tillbaka
och jag kan se hennes ansikte spegla sig i kvällsljuset
blänka till under gatlyktornas drömska sken

Nyskrivet