I en busskur
mitt i stadens larm
ritas kartan
ut ur tidens ram
drömmen vandrar barfota fram
avväpnar kaoset
går ut i världen

Ur Vägrandets gospel

Alla undantag
vandrar sakta fram
nattens sken
tapetserar fasadernas väggar
med framtid

Nyskrivet

Bussen skakar sig fram
under himlens trötta blick
nerverna utanpå
signalerar med andetagen
Tegelbacken nästa

Nyskrivet

Jag stirrade in i väggen
såg sprickor
tänkte
det finns inget annat
det finns inget bättre

Ur Skuggans avtryck i asfalten

Ska jag berätta för er
hur livet aldrig låg för mina fötter
hur tillvaron suddades ut
bit för bit
och en annan dimension trädde fram
framför mig ett avgående tåg
och ett störtande plan
det fanns inget val
det fanns inget val

Ur skrivbordslådan

Kliv in i mitt universum
dygnet runt
talar rännstenens psalmer

Ur Vägrandets gospel

 

Du rycktes upp ur roten
en vårdag när regnet föll
gick ut för att aldrig mer återvända
nu är det höst och regnet faller
jag sitter ensam omgiven av minnen
Chester P sjunger för dig, för mig , för oss
det är så mycket jag vill säga
så mycket jag vill göra
men du har försvunnit
lämnat mig ensam
du rycktes upp ur roten
en vårdag när regnet föll
jag minns ditt leende
dina tags längs tågrälsar och bakgator
jag skulle vilja träffa dig en sista gång
vandra längs Benzino Boulevard
enade genom en oförstörd natt
men det är för sent nu
om det någonsin har funnits tid
sista tåget har gått
stationen ligger öde och längtar
efter en sista chans
innan morgonen kommer

Nyskrivet

Ibland är staden fri
går sakta genom natten
välkomnar varje ljud
välsignar varje tystnad
är aldrig ensam
och när gryningen kommer
kan du somna in i naturens vagga
allt har sin gång
natten vaktar sina barn

Ur Vägrandets gospel

Natten faller handlöst
hemlösa korridorer
sirenerna skriker som varulvar i mörkret

Nyskrivet

 

Hon säger att jag blir mer sliten för varje dag
åldras
ett levande förfall
och allt jag kan tänka på
är Ekedalsgatans inrökta tempel
hur han biter av en bit halvdant röka
och säger det är väl okej?
jag tänker på honom
hur han till slut besegrade sig själv
förfallets fader
och soc-asen
välartikulerade medelklassfittor
som lät han dö
släppte hans liv hans familj i en kista
dessa missfoster
som trollar med liv varje dag
mina tänder håller på att ramla ut
värker som en psykotisk hjärna
jag spottar blod och spyr galla
hon säger att jag röker för mycket
och jag tänker bara på Ekedalsgatans inrökta tempel och rostiga lungor kan aldrig dö

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna