Stadens ögon blöder
av svek och sorg
bostadsrättspsykosen
kryddad med perfektionsdelerium
det doftar klorin
konst är olagligt livsfarligt
bakbinds kastreras
pryder staden av skrytbyggen
överklassnästen och reklam
sthlm du år intet
den ruttna käften och det uppätna äpplet

 

ur att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Klockans tickande hackspettsljud
stress
leda
omgivningens förmaningar borrar brunnar
i ett källarförråd långt härifrån
bort
min egen väg
öppen
som en uppkorkad flaska
jag går
går
går
går
dit skorna bär mig
mot skenet
glöden
bläckets horisont
ända in i evigheten

ur Trottoarernas andetag

 

 

Gatorna andas
bultar i mitt hjärta
långt bort från allt som varit
ett ärr för varje dygn
en tår för varje år
Gatorna andas
djupt i mina lungor
en joint för varje dygn
ett liv för varje år
Nörreport station
med några kronor i hatten
en fimp mellan läpparna
ritar dagens karta
i varje kvinnas ansikte
vi har långt kvar
vi har långt kvar
du och jag
sträcker ut min hand
möter blick leende några mynt
och en cigarett
två öl kvar
sen vidare neråt
mot Christianshavn

 

ur Rännstenens laserblick

 

Viftar inte bort det
när det blänker till
skriver ner min formel
på närmsta fasad
vi är alla skepp
som väntar på vår avgång

ur Rännstenens laserblick

Höghusen klättrar som klängväxter
runt stadskonturerna
dom massiva blocken
den utstöttes regnbåge

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Höghusen skriker våra namn
regnar ner över våra givna platser
ännu en sista flaska
ännu en sista påse
snön vill aldrig ta slut
för gammal för att leva
för ung för att dö
och vi går gatan fram
tagsen talar om oss
till oss
stolta betongskepp
som ser nåt vackert i nattens spegel
där bara ensamma fönster vakar
kampen tar vid när tv-dunklet lamslår
det behövs tusen flaskor till
det behövs tusen påsar till
och hundra tusen drömmar som föds
ristar in våra födelsedatum under gatlyktornas drogade sken
vår egen himmel
vi kommer aldrig dö

ur Rännstenens laserblick

 

Oregistrerade dagar
tillräckligt

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Gnistor lyser
tar sig in
med en känsla
att just i kväll kan vad som helst hända
det overkliga kan bli verklighet
möjligheternas triumf

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Morgonen vaknar
mjukt regn smeker landskapet
under en tung öststatsdimma
fylld av okända världar
rastlös
lugn
livrädd
vaknar dagen långsamt
tar vara på ögonens utflykter
och observationer
och gatlyktorna bygger bon under mina fötter

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna