Höghusen skriker våra namn
regnar ner över våra givna platser
ännu en sista flaska
ännu en sista påse
snön vill aldrig ta slut
för gammal för att leva
för ung för att dö
och vi går gatan fram
tagsen talar om oss
till oss
stolta betongskepp
som ser nåt vackert i nattens spegel
där bara ensamma fönster vakar
kampen tar vid när tv-dunklet lamslår
det behövs tusen flaskor till
det behövs tusen påsar till
och hundra tusen drömmar som föds
ristar in våra födelsedatum under gatlyktornas drogade sken
vår egen himmel
vi kommer aldrig dö

ur Rännstenens laserblick