Det är en eftermiddag i februari
solens pilar
värmer mitt ansikte
här där jag flyter
i ett kravlöst hav
inga plikter
inga möten
bara tid och vind
varma lågor i mitt inre
och jag tänker på dig nu
undrar vart du tog vägen
med ditt avväpnande leende
jag hoppas du är vid liv
och sitter i solen nånstans

ibland känns det som orden
håller på att ta slut
gå sin väg
jag går ut och röker en cigarett
tänker inte mer på det
och jag ser det stå skrivet
bland löven under träden
”ge aldrig upp
gå din väg så långt det är möjligt”

Nyskrivet