Brinner sakta med gatans ljus
till nattens ände
utan villkor
utan slut

ur Rännstenens laserblick

En bränd soppa
bäddar sitt lodistäcke över mig
och mina nagelbitna visioner
men vägen ser jag
suddig
grusig
vägen till lodisretreat
andhämtning
en hyddas varma ogräs
mellan träplankorna
evig dröm bortom allt
och jag ser hyddan klar
så klar
att jag måste hitta den
förtrolla mitt eget förfall
och nagelbitna visioner

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Ögonen ser det dom vill se
därför förblöder stadens skugga
i gamarnas vidöppna gap

ur Trottoarernas andetag

Gazaremsan igen
vandring mot det förgångna
höghusens längtan
parken bänkarna
mitt andra hem
i ett annat liv
skingrades med vinden
nu begravda i vår egen aska
i Stockholms södra förorter
men parken bänkarna
kommer aldrig glömma oss
våra öden
vår tillhörighet

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Svallvågorna i mitt inre
sammanflätas med havsbrisens iskalla andetag
långt borta från varje skrubbsår
från mitt förflutna
ser fiskenäten lägga ut sitt hopp därute
jag röker en cigarett
läser fragment från framtiden
ur den svävande himlens ögonstänk
snart ska jag gå vidare
sända min längtan över bergssluttningarna

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna