Bortglömd
åtsidoslängd som en udda strumpa
räknas tänder istället för pengar
källaren sover aldrig
sömnlösa nätter vandrar längs gatan
stegen fryser och blicken söker efter nödutgångar
skymningen kastar ut sina kort
den här natten är inte ett val
rör sig sakta längs trottoarerna

Ur Benzino Boulevard

Jag minns min barndom
fragmentariska bitar
alltid med ett leende
jag minns när hjulet började snurra allt fortare
bröt mina vingar
prövade mitt kall
jag minns när jag bröt itu min värld
mina vingar växte ut
ett leende flög omkring på läpparna
jag gick ut ur klassrummet
fyllde lungorna
gick
gick
utan mål
gick
gick
aldrig tillbaka
vägrade denna sömn
vägrade i vackert visuellt motstånd
livet ut

Ur Benzino Boulevard

Bänken är varm och skön
som dagen vi badar i
mitt i Sofo men det går att andas
och jag låter skägget  och håret växa ihop
enas i den galna världen
igår Träden och Sista maj
och tankarna möts här på Kocksgatan
denna fredag i maj
vi har för länge sen mönstrat av
bänken och jag är ett
nu ska jag läsa Allen Ginsberg
och sväva

Nyskrivet

Det var ett skimmer runt din aura
du tycktes sväva över själva tillvaron
det var längesen nu
du bröt itu din värld
full av falskhet och förutfattade meningar
du tände en cigarett och gick ut ur rummet
och kunde andas igen
du var alltid på drift
från stad till stad
avbildades i gryningen i främmande städer
där inte klockorna hade stannat

Nattåget gick i tid
du slöt ögonen
öppnade dom sakta
skrev ner några rader på en servett
gick sen mot restaurangvagnen

Nyskrivet