Onkel Danny

CIMG4248

Och han gick där
zippade på jointen
vankade i alla riktningar
till Tullonens svävande toner
”ok vi kör”
när han började läsa
transformerades Onkel Danny
där han log målad på väggen
klev in
talade sitt språk
duvor och dansande hampaplantor
klirret av flaskor
och man nästan såg Onkel Danny
korsa Istedgade
”stuff stuff”
han försvann
pulvret låg utstrött på det skitiga bordet
fiskades ihop till en lina
lindra
lindra
plåstra om ta hand om
vi talar samma språk
och jag sitter där
försjunken i Marinetti
denna fullkomliga rening
av detta uttorkade kulturarsle till land
och det blir en till sömnlös natt
en tag i ditt face

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Lodisretreat

DSC_0981

En bränd soppa
bäddar sitt lodistäcke över mig
och mina nagelbitna visioner
men vägen ser jag
suddig
grusig
vägen till lodisretreat
andhämtning
en hyddas varma ogräs
mellan träplankorna
evig dröm bortom allt
och jag ser hyddan klar
så klar
att jag måste hitta den
förtrolla mitt eget förfall
och nagelbitna visioner

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Öden

DSC_0985

Gazaremsan igen
vandring mot det förgångna
höghusens längtan
parken bänkarna
mitt andra hem
i ett annat liv
skingrades med vinden
nu begravda i vår egen aska
i Stockholms södra förorter
men parken bänkarna
kommer aldrig glömma oss
våra öden
vår tillhörighet

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Bergens längtan

DSC_0976

Svallvågorna i mitt inre
sammanflätas med havsbrisens iskalla andetag
långt borta från varje skrubbsår
från mitt förflutna
ser fiskenäten lägga ut sitt hopp därute
jag röker en cigarett
läser fragment från framtiden
ur den svävande himlens ögonstänk
snart ska jag gå vidare
sända min längtan över bergssluttningarna

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Mina ord

buss

Mina ord skrivs i blod
från mitt nakna innandömes tårar
ingen verkar se dom eller mig
när jag balanserar på en lina
skörare än Van goghs öra
vaggas mellan liv och död
mina ord skriks i natten
från svettiga lakans mardrömmar
och min flickvän ringer till psyket
ännu en gång
jag vaknar kallsvettig och svag
sväljer en näve surrogat
allt handlar om att kunna andas
men jag ser
jag känner alltings verklighet
och jag vet att jag bara är ett nr
en bricka i gamarnas likgiltiga spel
men en sak är säker
mina ord brinner
döpta i sanningens namn
forsar dom ur mitt hjärta

ur Trottoarernas andetag

Höghusens längtan

höghus

Gazaremsan igen
vandring mot det förgångna
höghusens längtan
parken bänkarna
mitt andra hem
i ett annat liv
skingrades med vinden
nu begravda i vår egen aska
i Stockholms södra förorter
men parken bänkarna
kommer aldrig glömma oss
våra öden
våran tillhörighet

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna