Hårda drömmar
vill mjukna
be om förlåtelse

ur Rännstenens laserblick

När allt når sin spets
banden kapas
du binder samman sakernas tillstånd
andningen lättar
luften är din

ur Rännstenens laserblick

En trapp
sirenerna som bakgrundsmusik
avgasers brus
kyrkklockornas rop
morgon
en trapp

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Tröstens kanal
ståtliga skepp driver fram
fångade av ordens vingar
ett telegram: sin egen unika egendomlighet
lyser då man är i rörelse
ett med sig
ett med tingens hjärtslag
raderar ut radiostyrda leksaksrobotar
befrielse
att lär sig stava sitt namn

ut Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Försök inte stjäla mig
lägg ner
lämnar inte ut min själ
till ett systems ruttnande frukt
elden brinner
lika starkt som i bobo ashanti- bergens skogar
vattnar min egen trädgård
nånstans bortom välfärden
märker by efter by
med mitt ansiktes ärliga skepnad
lögner
långt borta nu
skriver brev efter brev
till monsieur Bondroit
på annan kontinent
Pollocks demonjagade ögonjack
jungleblues
för alla utförsäkrade dömda och brända
pissoarpoesi

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Brevet skickas iväg
det här livet
kommer aldrig mer tillbaka
men om brevet kommer fram
får vi två ett värdigt avslut

ur Rännstenens laserblick

Säger ingenting
det enda sättet att inte ljuga
är att väga varenda ord
tala med sig själv
inte släppa ut onödig luft
andas
bara låta det formas
ur Rännstenens laserblick

Känns som det är slut
som om vinden bytt riktning
känns som jag byt perrong
som om tåget verkligen vill komma

jag är redo för avfärd
vi stannar inte kvar här

ur Rännstenens laserblick