Kejsarens duva äter i mitt bröst
natten har fällt ut dess vingar
vi delar på måltiden
sprayar ett telegram under vingarna
en serenad av rostig vind kommer farande
som ett flygande apotek
kemi för oss båda
kemi för oss alla
som lever
trots den frostiga blickallians
av martyrkarneval
som rullar om morgonen
& kan stava sämre än väckarklockan
trots skeppsbrott
öde öar av ensamhet
lider vi med ett leende
av en hemlighet
ingen annan än gatuduvorna kan väga
till deras förtvivlan
av nybäddade sängar
i perfekta misshandlade hem
bittra av deras egen bitterhet
kan ingen stjäla våra andetags egendom
samhällets akt av programmerade problem
gråter sig till sömns med en fjäril bakom ögonlocken
vi finns
fanns
kom segrande ur varje förlust
knock out

Ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Dimman ligger tät längs gatan
talar om att det är möjligt
att träda ut

Ur Benzino Boulevard

Du ser vad du ser
ingen vet nånting
som inte du vet
allt finns härinne
och gudinnan dansar alltid naken

Ur Rännstenens laserblick

Bortglömd
åtsidoslängd som en udda strumpa
räknas tänder istället för pengar
källaren sover aldrig
sömnlösa nätter vandrar längs gatan
stegen fryser och blicken söker efter nödutgångar
skymningen kastar ut sina kort
den här natten är inte ett val
rör sig sakta längs trottoarerna

Ur Benzino Boulevard