Snöblandat regn stoppar om kvarteret och mig
oss alla
jag hoppas du fått frid
att du vandrar bland palmer och höga berg
vi kom till olika platser
vi vandrade åt olika håll
snöblandat regn kryper in i ensamheten
i andra kvarter
på helt andra platser
kommer allt växa ihop och enas
jag kan höra ditt skratt
ditt dunkande hjärta
känna din puls stiga när du drar tags
längs främmande gator
och när solen går ner över staden
och minnen kommer på besök
doppar jag mina tårar på pappret
ser dom rinna samman och växa
och när dagens kommer ska jag vandra längs boulevarden
bland klacksteg och muralmålningar
tills morgonen slukar oss
med sin sista tagning
och den ultimata raden forsar över dina läppar

Nyskrivet

Det drivs upp
från jorden
fångar oss
härinne
dansar chansen med alla
och vi blir alla förlåtna till slut

Ur Rännstenens laserblick

Hotellhemmet sover
som ett oskrivet blad
tystnaden ekar
i korridorernas tomrum
jag sitter ensam kvar
ristar märken
bland nersövda möbler
och döda sjömäns andedräkt
låt oss inte stanna kvar här

Ur Rännstenens laserblick

Dom älskande armarna
kramar den kalla betongväggen
”sno inte min sanning baby”

Ur Vägrandets gospel

21.48
grå förortstristess
teven sluddrar ointressant
slå hål på mörkret
i soprummet graverar jag min tungspets

Ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Oskyldiga svarta män
skjuts ihjäl
obeväpnade blir dom avrättade
på öppen gata
radion bevakar nobelmiddagen
det känns så avlägset
och framför allt ges deras liv inte tillbaka
utan rättegångar
patrullerar mördarna fri på gatorna
det gör ont
och vi är inte ett dugg lika inför lagen
fall efter fall rapporteras
ur samma radio marscherar frackerna förbi
finrummets unkna stank kommer ut
jag mår illa
jag darrar
jag skakar
jag måste gå och skita
nån slags rättvisa
i kloakerna är det en annan sanning
samma
samma

jag går ut och röker en cigarett
ute i mörkret faller regnet
ute i världen
ett annat mörker
en brunaktig sörja
hostas ut ur land efter land
lamslår
dödar
finns det en väg ut härifrån
ut ur kylan
ut ur mörkret
ut ur dessa dagordningar och partiprogram
jag tänder en till
åker med tystnaden ett varv runt jorden

Ur Vägrandets gospel

Hon har åkt iväg för att fira sin mamma
jag är ensam kvar
ser snön falla till marken
hemsöks av minnen och platser
hemsöks av ansikten och kistor
inget mer sånt, snälla
det har varit nog av borttrollade öden
ta min hand
torka mina tårar
ta in träd ut
tåget har gått
stationen ligger öde
kan inte bränna fler broar
chanser och liv
väljer att sitta kvar
avvisa flykten
höra kattens drömmande andning
tiden är inte kommen än
tiden är inte kommen än

Nyskrivet

Det är vackert här
utanför
utifrån
ser jag inifrån
väckarklockor som skriker om nåd
ett slaveri

Ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

gå en trappa ner
stig in
känn alltings jävlighet bara rinna av
samhällets ristande morakniv
exploderar
blir ett tempel som reser sig mot skyn
somna in i hemligheternas rike
vakna
omgiven av vin duvor och bröd
tidlöshetens tempel reser sig
säger äntligen är du fri

Ur Vägrandets gospel