På en husfasad
dör och föds jorden
samma tid varje år

Ur Vägrandets gospel

Flykten fångar mig i drömmen
jag är där
jag är där

Ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Jag vaknade
törstig som en bakfull sommardag
pank
och inget att dricka
porten frös
klöste sina märken i bröstet
hasade mig ut
det var mörkt
det var kallt
gick igenom centrum i jakt på en cigg
ner över torget
gick in till DN-utdelarana och fick lite vatten
vidare upp mot tunnelbanan
måste fan ha en cigg
på perrongen äts det drömmar
ett plågat folk på väg mot sina löpande band
får en cigg till slut
tänder den och blickar ut över perrongen
drömmer mig bort en stund
innan tåget kommer farande
dörrarna öppnas
trötta ögon snabba steg
tåget åker mot stan
jag står ensam kvar
plockar några fimpar stoppar dom i fickan
går ut från stationen
rätt ut i den kommande dagen

Nyskrivet

Låt mig tala om
hur kvällen sjunger sin sång
smeker mig så mjukt
i mitt universum är anden fri
dansar genom rummet
och du är fri att gå

Nyskrivet

Vinterlandskapets synfält
ett hungrigt gap
aska och eld
en cigarett i skymningen

Nyskrivet

Klockan är 05.00
den här dikten är det enda beviset
på mitt liv
vi låter den visa vägen
klockan är 05.00
och Kungsholmen ligger öde
andas december och snö
här dansar orden
bygger pyramider i mitt block
klockan är 05.00
och jag är säker på att han är vaken
korkar upp den första vinaren
bygger en sköld
för ännu en dag
ännu en söndag
iklädd ensamhetens brustna vingar
klockan är 05.00
och jag tänker på Christiania
på dokumentärfilmen jag såg igår
om fristadens kamp
snutarna marscherade in
och det lyste Hitler i ögonjacken
klockan är 05.00
och jag är bakfull
sugen på ett rus
men idag ska jag tillbaka till min kurort
kureras lite till
klockan är 05.00
och jag tänder en cigg
blåser ut min melodi över hustaken

Ur Rännstenens laserblick

I en vacker dröm
brann slottet
och solrosor började växa i betongen

Ur Skuggans avtryck asfalten

Ge medvetandet
tillbaka till ögonen
se det som syns
Ge dom det dom vill ha

Ur Rännstenens laserblick

Årets sista dag
rinner genom rummen
snön breder ut sig
utanför fönstret
det är en kväll bland andra
i nyktert rus
långt från dömande ögon
Italiensk smörmusik strömmar ur högtalarna
hon sjunger med
jag glider bort
här inne i rummet
gör böckerna mig sällskap
affischerna tittar ner på mig
från hörnet viskar tavlorna ett universellt språk
jag är här men ändå inte
en del av mig går längs bakgatorna
med trötta steg
jag är här men ändå inte
en del av mig går i sjukhusets korridorer
med jagade steg
vanmakten rör sig som skuggor
går in i rökrummet
tänder en till
jag är här men ändå inte
en del av mig
rör sig i skuggan av ett sömnigt Göteborg
haltar längs gatorna
efter en vaknatt med subutex och amfetamin
min fot är iskall
jag luktar dimma och glömska
folk jag möter i den tidiga morgonen
ser chockade och rädda ut
några förklarar vägen till sjukhuset
andra bara stirrar
jag tar spårvagnen mot Järntorget
hasar mig ut för att byta
jag är här men ändå inte
vad bryr jag mig om högtider och nationalstater
jag är pundarens flykt
duvornas hunger
dag natt hetta vind

Nyskrivet

River upp alla sår
tar avstånd
ifrån allt
som inte angår
en själ som andas

Ur Rännstenens laserblick