Diagnoser fladdrar som fladdermöss
ur bussradion
för några bokstäver för att passa
men dom fladdrar vidare
in i journaler där vi lever våra liv
och vitrockar in en oändlig korridor
min hjärna på väg upp till rymden
och min hals krampar
byte St-eriksplan
lotsas in som en handikappad i pressbyrån
kaffe latte för att mjukna lite
spärrarna spärrar in sig själva
och jag släpper in mig själv
i stationen som ösregnar av odiskade blickar
en annan dag vacker
nu en daggmasks väntsal
tågen rullar in
oändlig död pulserar i allt levande
Gullmars och trycket åker av som en champagnekork
kan tala nu för en stund
bara resten
en helt vanlig ovanlig dag

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna