Rådhuset
drar en tag på hissdörren
besöker ett arv
dörrarna öppnas
skorna lirkar sig fram
fasader som bårhus
blanka av svettigt svek
en så kallad ren stad
passerar bänkarna med nostalgin i fickan
några samplingar ekar
stråkar från en förlorad tid
närmar mig porten
ett slut en början
kliver in
en blick av horisont
möter mig snart
mina ögon skriver noter
från en helt annan tid

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna