Vi lämnades här i den kyligaste av världar
förr om åren
var jag lika ensam som en iskall vinter
och jag frös
vandrade i skuggan
gata upp gata ner
med en joint i ena handen
och en begravning i den andra
jag skrev väntade och vadade i mörker
jag kände mig hemma där
ensam
helt utanför
längs gråa gråtande gator
alltid ute på vandring
på jakt efter ännu ett rus
ännu en solförmörkelse
dagarna gick in i varandra strödde sitt pulver i vinden
och det var många som levde som mig
vi träffades under gatlyktorna
rökte våra jointar
allt var alltid ännu en natt under stjärnorna

Nyskrivet