Runt den lilla övergivna stugan
lurar ovädret
svävar i mörka moln
vinden
duggregnet
spelar sitt spel
för mig ut på vägarna
dom har precis åkt
lämnat mig ensam med andarna
och jag är trött på att fly
väljer att stanna kvar
låta håret flyga iväg med vinden
himlens tårar sopar rent på verandan
begraver alla sorger en trappa upp
det var så här det blev
vi skingrades
blåste åt olika håll
vinden
duggregnet
spelar sitt spel
för mig ut på vägarna
med en blödande text innanför bröstet
bokstaverar jag min sanning längs grusvägarna

Ur Benzino Boulevard