Jag sitter på verandan och röker en cigarett
skyddad från domstolssmittorna
som rullar som tanks i staden
betraktar himlens sotiga moln
flyter långsamt fram
och inget annat angår mig
molnen rör sig sakta
gångna sekel promenerar ledigt förbi
har inte förlorat sin lyster
och jag tänker på alla som vandrat vidare
inte hann uppleva efterfesten
dess givna mittpunkt
vinden drar förbi med molnen
och däruppe kan jag läsa alla deras drömmar
deras samlade kraft speglas i himlavalvet
vykort från främmande planet dimper ner i ögonvrån
och hans hesa stämma
ställer allt tillrätta

Nyskrivet