Orden rastlösa av sitt kall
tar helt utan krav
med oss ut på vandring
tvättar dina strumpor i badkaret
hänger upp dom lätt och ledigt
på sängkanten
vi vet när vi vaknar
ingenting
dagen sjuder av en färg
som är bekant men ändå helt ny
Ur Vägrandets gospel
Gatuduvan 