På verandan långt inne i skogen
är jag befriad från allt som bara pågår
kommunicerar med andar
fjärran nära
vila ifrån stadens ruttna äpple
massans meningslösa misshandel
under fotsulor som spelar tvångets efterblivna melodi
på verandan djupt inne i skogen
är jag befriad
gula löv som fått nog
dansar mot marken
ovädershimmel
och dom döda är levande
kommer på besök
den överbelagda jorden
kunde inte bära deras sånger
slukades upp av jordklotet
på verandan djupt inne i skogen
spelas deras melodi
ekar mellan stammarna
paraboltäta höghus reser sig stolt
mellan trätopparna
i kväll när regnet faller
minns lövverken allt
varenda slinga förevigas i blåsten
tar hem varenda slag
en natthimmel glider in över staden
ditt ansikte i violetta gnistor
speglas i dimridån
välkommen hem

Ur Vägrandets gospel