På ett gammalt tidningspapper
kryper skymningen fram över hustaken
med befriande ögons horisonter
sammanflätas av torkade blad
skimrande bläck
pianot har slutat spela
men trumpeterna skriver noter genom fönstergluggen
hon sover tungt och rossligt
runt ett blommande sken
från kristalltäckets leende
sänder ut en tyst bön
rakt ner i hennes hjärtas bildspel
spricker upp från gatorna
misären
jakten
psyken
och avgiftningskliniker
nu sitter jag här
utan en tanke på att jag bara äger fyra spänn
öppnar fönstret
andas in
ut
förenar mig med vinden
vi är ett

Ur Trottoarernas andetag