Glasskärvor från mitt förra liv
längs trottoarer utan nåd
en annan stad
ett annat land
där är jag nu en främling
en hemvändare bland dom som varit med
återser aldrig mina vänner igen
tiden har delat våra gömställen
och när jag tar mig ut dit
är det blandade känslor
en sorg
en känsla av att jag vill därifrån
kan sakna vissa platser bänkar och träd
kan sakna vännerna
i berusningens vandringar
längs parkvägar utan slut
som om det inte fanns någon gårdag
som om det inte fanns någon morgondag
när jag väl hamnat där vill jag bara därifrån
det är vad jag minns starkast från denna tid
ta mig bort
ta mig bort
räls eller vind
taxi eller flyg
för att aldrig mer återvända
ni kan kalla mig det borttrollade lövet
som föll den hösten
flög iväg med natten

Ur Vägrandets gospel