Jag tänker tillbaka
valet aldrig ett val
snarare en pistol
riktad mot din tinning
jag vaknar kallsvettig och svag
ur ännu en mardröm
och du vandrar längs gatan
räknar möjligheter på din stympade hand
alltså ingenstans att ta vägen
bara vandra längs de gråa gråtande gatorna
och hoppas på tur
alla du möter är skuggor av nåt som en gång levde
och jag sitter ensam och gömmer mig
vill inte delta i spelet som piskar oss i röven
gör oss till pjäser
rännstenen ligger öde och längtar
jag kan dessa gator
jag kan dessa torg
där duvorna pickar
äter luft och dricker regn
och vi kanske alla föddes i fel tid

Ur Fattigman