
Busstationen graverar sin stolthet
allt annat i bakgrunden
av en stad
som för länge sen glömt alltihop
alla våra namn bärs fram
rälsbussar genom tystnaden
Ur Vägrandets gospel

Busstationen graverar sin stolthet
allt annat i bakgrunden
av en stad
som för länge sen glömt alltihop
alla våra namn bärs fram
rälsbussar genom tystnaden
Ur Vägrandets gospel
Du gick ut ur rummet
kom aldrig mer tillbaka
delade världen i två
jag undrar vad du tänkte
jag undrar vad du kände
när du rycktes upp ur roten
upp ur jorden
Du gick ut ur rummet
kom aldrig mer tillbaka
här ligger snön det är kallt
Wu´s nya i högtalarna
inget blir som förr
gränserna är uppritade
inte för nära kanten
och vill du veta en hemlighet min vän
det nya landet kommer aldrig bli mitt universum
ena foten på gatan andra foten i graven
går på Benzino boulevard ensam ut i natten
Ur Vägrandets gospel
Fastlagsvägen ligger öde
natten har parkerat utanför fönstret
hon har precis somnat
alla år
alla platser
alla torg
lever inom mig
vandrar runt som skuggor i lägenheten
den här dagen har varit ångestfull
skör och svag i demonernas klor
hemsökt
av sjukhuskorridorer och hemlöshet
svett och kyla
jag brukade sova i en port nära dig
i punkthuset i centrum
i det döda hörnet vecklade jag ihop dörrmattan till kudde
svepte jackan om mig som täcke
somnade till slut
alla portar
alla tvättstugor
alla källarförråd
vandrar längs gatan
jag läser och tittar ut bakom nerdragna persienner
ser min tvillingsjäl passera
med tunga steg
som tidigare idag i affären
en ung sliten man köpte en sexa folle
hans livförsäkring mot en mörk höstkväll
våra ansikten möttes
talade samma språk
alla kvartar
alla bardiskar
alla systembolagsköer
jag var den vandrande vålnaden
längs trottoarer av svek
jag var smutspojken
med hela kroppen full av grus
alltid på jakt alltid hungrig
på ännu ett rus ännu en lina
back in the days
på en av alla våra vandringar sa min vän:
”fan Jens knark och hiphop är det enda som snurrar i din skalle”
jag sög in den söta röken
tänkte på allt och ingenting
sa: ”vi går upp på högdalstoppen meckar en till
tittar ut över förorterna förlorar oss i skenet från alla andar och fönster”
Nyskrivet

Jag tackar ångesten arbetslösheten och förfallet
utan det hade det aldrig blivit magi
Ur Skrivbordslådan

Bussen skakar sig fram
under himlens trötta blick
nerverna utanpå
signalerar med andetagen
Tegelbacken nästa
Nyskrivet

Jag stirrade in i väggen
såg sprickor
tänkte
det finns inget annat
det finns inget bättre
Ur Skuggans avtryck i asfalten