Finns för alltid här
just den här sekunden
kan aldrig dö
en tår
som färdas mot gatan
smälter samman med rännstenen
blir ett
och fallets drömmar föds

Ur Rännstenens laserblick

Stänk av glädje
vägvisare till underjorden
i gathörnet står det
lämna plats utplåna ägandet
skänk din sorg till himlarna

Ur Vägrandets gospel

Kaffekoppen och jag
ensamma i universum
på en adress i Aspudden
kaffekoppen och jag
och vi ror ut i kvällsluften
seglar över trottoarerna
med rymden i våra ögon
låt oss mötas i gathörnet
byta handstil med varandra
kaffekoppen och jag
och en cigarett på balkongen
staden svävar i bakgrunden
slänger ut sina aura som en slängkyss
kaffekoppen och jag
och hela världen in på kroppen
språken talas vid lägerelden
en vals för bortjagade andar
kaffekoppen och jag
och alla är välkomna
inga gränser, tullar eller id-kort
bara sammanhållningen mellan själar födda under samma tak
kaffekoppen och jag
och vi rör oss ner mot vattnet
hand i hand med stadens ljus
blandar sig med vågorna och havsluften
som sveper in över oss där vi går
tar med orden rätt ut i det blå

Ur Benzino Boulevard

1.
Hopplösheten kan inte nå oss
skogen gör sig redo för fight
pacifist som jag är
vattnar jag växterna med min stolthet
välkomnar trollen
viskar skada mig inte

2.
Skogen pratar högt och svängigt
ser igenom alla mina tankar
dess ögon vilda som kvinnans
ömsom arg ömsom lugn
jag är rädd men redo
vildhyacint
runt hörnet väntar ovädret
ingen kraft kan lura
ber min bön
träder ut

Ur Vägrandets gospel

Innan han somnade
sa hans mun :
gutterblues du är vår väg

Ur Vägrandets gospel

På verandan långt inne i skogen
är jag befriad från allt som bara pågår
kommunicerar med andar
fjärran nära
vila ifrån stadens ruttna äpple
massans meningslösa misshandel
under fotsulor som spelar tvångets efterblivna melodi
på verandan djupt inne i skogen
är jag befriad
gula löv som fått nog
dansar mot marken
ovädershimmel
och dom döda är levande
kommer på besök
den överbelagda jorden
kunde inte bära deras sånger
slukades upp av jordklotet
på verandan djupt inne i skogen
spelas deras melodi
ekar mellan stammarna
paraboltäta höghus reser sig stolt
mellan trätopparna
i kväll när regnet faller
minns lövverken allt
varenda slinga förevigas i blåsten
tar hem varenda slag
en natthimmel glider in över staden
ditt ansikte i violetta gnistor
speglas i dimridån
välkommen hem

Ur Vägrandets gospel

Tårpilarna skjuts
som nödraketer
från avgrundens rand

Ur Trottoarernas andetag

Jag ritade en bokstav
före mitt namn
placerade två gravstenar
utanför mitt fönster
satte mig ner
väntade

Ur Skuggans avtryck i asfalten

När jag korsar det lilla förortstorget
får jag en moderat valkampanj upptryckt i ansiktet
”det här har du sökt efter hela ditt liv”
det har jag verkligen inte säger jag och rinner bort
ska jag skratta eller gråta
fukka ur eller bara försvinna
aldrig
inte en chans att jag byter sida
träder ur min värld
den kramar jag om
släpper aldrig taget
en tandlös gud
omringad av höghus
hundskall och asgarv
går jag den väg som valdes
och jag lovar dig din borgarfejkie
jag kan gå med magen hungrig
i ett moln av fimp och nagelbitna visioner
i hundra liv till
stäng in er i era överklassnästen
privatisera
amputera
jag våldtar aldrig min klass
aldrig

Ur Vägrandets gospel

Orden forsar ur mina ögon
rinner ut på trottoarerna
tvättar sig i regnkanalen
befrias
vandrar hand i hand längs gatan

Ur Vägrandets gospel