Runt den lilla övergivna stugan
lurar ovädret
svävar i mörka moln
vinden
duggregnet
spelar sitt spel
för mig ut på vägarna
dom har precis åkt
lämnat mig ensam med andarna
och jag är trött på att fly
väljer att stanna kvar
låta håret flyga iväg med vinden
himlens tårar sopar rent på verandan
begraver alla sorger en trappa upp
det var så här det blev
vi skingrades
blåste åt olika håll
vinden
duggregnet
spelar sitt spel
för mig ut på vägarna
med en blödande text innanför bröstet
bokstaverar jag min sanning längs grusvägarna

Ur Benzino Boulevard

Kvarteret gråter
tysta tårar för en andefattig publik
som stressar och nojar
badar i rubrikernas svett
på fyra trappor
dansar anden omkring
befriar livet ifrån slaveriets rytm
visar någonting annat
än sömn och lögn
en vision av eld
en levande gryning
en förälskad trädgård
komponerar toner från en bortglömd värld
öppnar fönstret på vid gavel
tvättar tårarna rena
stiger upp mot skyn

Nyskrivet

Jag känner orden forsa genom min kropp
nere i den lilla fuktiga stugan
är det jag mot världen
jag sätter mig på en pall
omgiven av flyttkartonger och högar av bråte
mina nymålade tavlor står uppställda längs kartongerna
sprider ljus i mörkret
sluter mina ögon
inåt
inåt
jag känner orden forsa genom min kropp
dom vill ut
dansa över papperet
göra ögonen våta och extatiska
få dig att andas in liv

Nyskrivet

Nej tack arbete
Nej tack måttlighet
Nej tack kvällstidningar
Nej tack vardag
håll er borta
med era lättochlagom-smörerier
masspsykos-tv
medialögner
plastjournaler
och fasta arbeten
jag svävar
försök inte ta ner mig
ni kommer ändå aldrig att fånga mig

ur Trottoarernas andetag