Gnistor lyser
tar sig in
med en känsla att just i kväll
kan vadsomhelst hända
det overkliga kan bli verklighet
möjligheternas triumf

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Ramar in
det som är värt att rama in
det tar inte plats
men det räcker för att rädda en hel nation

ur Rännstenens laserblick

Verklighetens raketer
besöker min fullantecknade hjärna
vill ta mig ut
ut
ut
ut
i den så kallade verkligheten
men jag har mitt universum i mig
runt mig cirkulerar kometer
i sin egen existens
jag ler
tar en klunk
blåser ut en röksignal i rymden

ur Trottoarernas andetag

Gå trätrappan ner
skulptera mitt namn i sanden
plantera all din skönhet där
under stjärnorna när mörkret faller
är bara vi
lätta steg
dansen mot morgon

(Nyskrivet)

Varför frågade ni inte mig direkt
jag vet
jag vet
varför somliga lämnades utanför i regnet
varför somliga samlade damm i källaren
jag vet
jag vet
äga eller ägas
fria marknadens tornado
samtidens smittande fascism
jag vet
jag vet
vissa glömde bort sin roll
trollade bort sin biljett till varmare breddgrader
cyklade vilse i labyrinten
jag vet
jag vet
och vi är trötta på att vänta
att aldrig bli tillfrågade
gå på löpande band och äta skit
nu lämnar vi våra positioner
rör oss fritt i universum

(Nyskrivet)

Flykten har bråttom
fastspikad under rymlingens fotsulor
när marken
är spårlöst försvunnen

(Nyskrivet)

På väg till studion
en resa söderut
dagdrömmarna lägger ut sina fiskenät
dagen öppen som en bok
slukar innehållet
vecklar ut mina vingar
flyger fram längs rälsen
utan tanke på samtidens fångenskap
vagnens boskap och dess döda fiskögon
drömmarna breder ut sig
vandrar barfota i gräset

(Nyskrivet)

Katten sover bredvid mig
lila väg framför
några beats i hjärnan
spöken i nacken
vänder mig om
ingen där
snart kommer hon hem
med universums hela kraft
samlat i ett enda leende
räddar mig från mig själv
min hunger
mitt gift
välsignelse

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Har ingen tanke på att återvända
här är nu
nu är här i nattens spegel
djupa fåror skrapar sönder
det förfallna rummets tickande klocka
Bondroit skeppsbruten på annan kontinent
inte ensam
alltid i mitt inre
stearinljuset är min brinnande låga

ur Truxal