Jag kom till världen
en kall natt
nu sitter jag och vakar över en annan
som den ensamma riddaren
med det avgörande telegrammet i sin hand
lägger ut kort efter kort
på bordet
försöker finna rätt kombination
så isen smälter i mitt inre
släpper ut ord
som lava ur en vulkan
rullar ut som en laglös parad
på stadens gator
befriar varenda olyckliga tanke
i varje sorgsen blick

ur Rännstenens laserblick

Jag andas tungt
under decembernattens vingar
den vita läslampan
vaggar mig vidare i snöflingornas vandring
bredvid mig sover hon
drömmer starka drömmar
om väckarklockor utan tid
evig ederlezi
jag ber med pennans skepp
att hennes nattfärd ska bli verklighet
så vi kan kasta oss ut som två molotovcocktails
i detta grådaskiga samhälle

ur Rännstenens laserblick

Inga nödraketer
denna natts resa
speglar mig i trädkronornas kunskap
en jägare
en jaguar
tills morgonen vaknar upp
med munnen full av aska
pantar mig inte i omgivningens tomburkar
den gömda slatten
under den glömda stenen
längs stigens slut

ur Truxal

Brinner sakta med gatans ljus
till nattens ände
utan villkor
utan slut

ur Rännstenens laserblick

En bränd soppa
bäddar sitt lodistäcke över mig
och mina nagelbitna visioner
men vägen ser jag
suddig
grusig
vägen till lodisretreat
andhämtning
en hyddas varma ogräs
mellan träplankorna
evig dröm bortom allt
och jag ser hyddan klar
så klar
att jag måste hitta den
förtrolla mitt eget förfall
och nagelbitna visioner

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Ögonen ser det dom vill se
därför förblöder stadens skugga
i gamarnas vidöppna gap

ur Trottoarernas andetag