Det var längesen mötesplatsen stängdes
lämnade ett hål i hjärtat
spår av dina avtryck blänker i asfalten
bara att följa
om natten tillåter

Ur Benzino Boulevard

Jag har varit galen
galen på riktigt
det var i ett tidigare liv
och sen i ett före det
jag har känt hispans sorg och saknad
försökt virka hopp i rökrummets dimma
och det kommer alltid en morgondag
även fast den ibland känns väldigt långt borta
och hela röven helt öm
av sprutorna du vet
just inatt drömmer jag om maskrosängar
om ett tåg som avgår i morgontimmen
och försvinner rakt in i gryningen

Nyskrivet

En stilla eftermiddag i september
andas rummet liv
jag har allt här
böcker, cigaretter och kaffe
jag kan sitta här i dagar, veckor och år
scenen är tömd
siluetter av höst fladdrar utanför fönstret
jag tränades länge av era trupper
benzodiazepiner, hasch, alkohol och tjack
prövade mina vingar
kapade dom till slut
hispan andades mörker
tänderna tuggades sönder
ett levande förfall
alltid kamp
alltid svart
men sakta hände saker
vingarna fick liv
växte långsamt ut
och jag flög
lämnade mina tänder, tabletterna och
sjukhuskläderna
slog mig ner i det här rummet
andades liv
stjärnorna lyste ner från himlen
bjöd med mig ut på vandring

Ur Benzino Boulevard

Din gråa tristess formade min längtan
mitt mörker min flykt mitt fall
dina gråa höghus reser sig som gravstenar mot himlen
fångar en och annan stjärna
förs ner
till sireners skrik och avtändning
rus matkassar och flykt
på torget är flaskorna urdruckna
drömmarna ligger kvar på marken
likt blöta fläckar
och det är långt till pension
i parken ligger en och annan roach
i sjöar av fimpar
vi har gått för längesen
åt olika håll
åt olika liv
inte samma substanser simmar i våra ådror längre
jag tänder en cigg
lämnar dig ensam för en stund

Ur Skrivbordslådan

Det är en varm dag i början av augusti
jag sitter svettig och blek och skissar på ett avsked
febersjuk och liten i denna stora värld
med en glöd så stark och förödande
jag lägger mig i rummet
öppnar fönstret och baddar min blanka panna
denna dag ett stort misslyckande
och jag ett lik i en kista
jag kan inte skriva dikter längre
det är en sorg
en förlust av det största och vackraste vi har
jag har gett ut 8 böcker
fyllda av mitt dansande hjärta och bakgatans sång
jag drömmer om regn
jag drömmer om ord
om förbrödring
om att stå naken i regnet
när det äntligen kommer

Nyskrivet

Med styrkan hos Buddha
reser vi våra pjäser
stolta
fria
och natten går mot morgon
på dom avfolkade gatorna vandrar han
nomaden
vandringsmannen på jakt efter sitt Mecka
trottoarerna slingar sig fram
genom länder och städer

Ur Benzino Boulevard

Att virka sin egen värld
krama om den hårt
aldrig släppa taget

*

Ödestigar
en gratis värld
bara vandra

*

Tiden vilar
tankarna väntar på vind

Ur Benzino Boulevard

Sjukdomen klättrar runt i mina ögon
grumlar synen
dom glömda kvarteren
talar ur väggarnas sprickor
gör oss alla mindre ensamma
vi som inte fick den högsta vinsten
vi som umgåtts med dammråttorna i källaren
när resten av huset sovit djupt och tryggt

och jag stiger ut ur alla invanda mönster och marscher
går mot strömmen
även denna tidiga morgon
ställer mig på torget
försöker väcka dom för tidigt döda
och när arbetsdagen börjar
slutar min nattvandring
för denna gång

Nyskrivet