Rådhuset
drar en tag på hissdörren
besöker ett arv
dörrarna öppnas
skorna lirkar sig fram
fasader som bårhus
blanka av svettigt svek
en så kallad ren stad
passerar bänkarna med nostalgin i fickan
några samplingar ekar
stråkar från en förlorad tid
närmar mig porten
ett slut en början
kliver in
en blick av horisont
möter mig snart
mina ögon skriver noter
från en helt annan tid

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Det finns ingen medicin
mot det här
bara låta det fortsätta
bara låta det ta slut

ur Rännstenens laserblick

Tystnaden talar
ber om nåd
härinne rinner den runt
ut
till andras ögon
tårar faller ner från himlalocket
och vi dansar ensamma i natt
i tystnad ber vi om nåd
samförstånd

ur Rännstenens laserblick

Tar skydd i mörkret
ifrån allt som stirrar
ta det ifrån dess ögon
se rakt igenom
rakt in

ur Rännstenens laserblick

Det rinner mjukt regn
i blodomloppet
trottoaren sjunger sånger
för stadens bortrensade ogräs
stilla hav
dansande gatstenar
mot horisontens varma fullkomlighet
sammansvetsat i en fjärils färd

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Famlar runt
i ruiner av förfall
undergången så vacker på bild
på avstånd
mitt i här och nu
offrar jag valfri kroppsdel
för en vacker sekund

ur Rännstenens laserblick

Han sitter här framför mig
med en öl
endast iklädd kalsonger
och en lagom skitig skjorta
han säger inte mycket
men det räcker med en enda blick
för att blåsa liv i en hel skolklass
få läraren att svimma av skräck

ur Trottoarernas andetag

Stadens ögon blöder
av svek och sorg
bostadsrättspsykosen
kryddad med perfektionsdelerium
det doftar klorin
konst är olagligt livsfarligt
bakbinds kastreras
pryder staden av skrytbyggen
överklassnästen och reklam
sthlm du år intet
den ruttna käften och det uppätna äpplet

ur att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Klockans tickande hackspettsljud
stress
leda
omgivningens förmaningar borrar brunnar
i ett källarförråd långt härifrån
bort
min egen väg
öppen
som en uppkorkad flaska
jag går
går
går
går
dit skorna bär mig
mot skenet
glöden
bläckets horisont
ända in i evigheten

ur Trottoarernas andetag

Gatorna andas
bultar i mitt hjärta
långt bort från allt som varit
ett ärr för varje dygn
en tår för varje år
Gatorna andas
djupt i mina lungor
en joint för varje dygn
ett liv för varje år
Nörreport station
med några kronor i hatten
en fimp mellan läpparna
ritar dagens karta
i varje kvinnas ansikte
vi har långt kvar
vi har långt kvar
du och jag
sträcker ut min hand
möter blick leende några mynt
och en cigarett
två öl kvar
sen vidare neråt
mot Christianshavn

ur Rännstenens laserblick