Snön ligger vit längs gatan
jag går in i en kaosartad dimma
med ånga ur munnen
och jag minns
alla vi förlorade som en del av mitt jag
när jag går där med snö i lungorna
idag är en röd dag utanför alla andra dagar
vi stannar för att vila
och jag glömmer aldrig bort
då tiden var en annan
oddsen obeskrivligt dåliga
och det stora mörkret
tog mina vänner och förde dom långt långt bort
jag är kvar här
i en tom ruin
ensam
med bläcket som rinner längs trottoarerna
också jag dog i en sjukhuskorridor
återföddes i samma korridor
drömmarna fick åter liv
blandades med minnena
levande som mitt hjärta
och jag sjunger för alla dom
som gick in i dimman och försvann
jag ställer mig vid fönstret
i tystnaden och tittar ut
jag sjunger fortfarande om dom vi förlorade
om dom som gick vilse och försvann
jag bär all denna smärta och sorg
som en levande varelse tätt intill mitt bröst

Nyskrivet

Grändens gåtfulla leende
möter mig i skuggan
och jag vet att jag kommit rätt
utan mål
planlöst genom staden
förfall och magi
förenas i samma bild
ord som trötthet
hunger
existerar inte
grändens gåtfulla leende
får hela festen att stanna upp
vända sig om
poesi i dess renaste form
svettiga och smutsiga
följer vi dess väg
tills natten rinner ut
bort
och morgonen planterar en ny dag i våra hjärtslag

Ur Vägrandets gospel

Drömmar inristade i betong
en resa för varje öga

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna