Kvällen ror över gatorna
går snart över i natt
en katt går rakt igenom
rakt in i bilden
jag står på hörnet
röker böner för ett nersläckt rum
våra ögon möts
trottoaren lyser upp hela kvarteret
luften viskar
”följ med mig
vi ska åt samma håll”

Ur Benzino Boulevard

I rökrummet på Cafe Cinema
ristas drömmar in i lungorna
blåser ut dom i den stora levande världen
vi är vägrandets folk
med ett leende som speglar sig i askoppen
vägrar kompromissa
vägrar dö en långsam död i ett evigt väntrum
snart stiger vi ut i staden
med ett nyskrivet poem på en papperskorg

Nyskrivet

Du rycktes upp ur roten
en vårdag när regnet föll
gick ut för att aldrig mer återvända
nu är det höst och regnet faller
jag sitter ensam omgiven av minnen
Chester P sjunger för dig, för mig, för oss
det är så mycket jag vill säga
så mycket jag vill göra
men du har försvunnit
lämnat mig ensam
du rycktes up ur roten
en vårdag när regnet föll
jag minns ditt leende
dina tags längs tågrälsar och bakgator
jag skulle vilja träffa dig en sista gång
vandra längs Benzino Boulevard
enade genom en oförstörd natt
men det är för sent nu
om det någonsin har funnits tid
sista tåget har gått
och stationen ligger öde och längtar
efter en sista chans
innan morgonen kommer

Ur Benzino Boulevard

1.
Micromaten i micron
rök ur käften
läser några rader i Skräckpolska
2.
Ett skitigt köksbord
nersmetat med sylt och diverse smulor
böcker, papper och kartonger
jag trivs här
småler åt perfektionen

Nyskrivet

Det var längesen mötesplatsen stängdes
lämnade ett hål i hjärtat
spår av dina avtryck blänker i asfalten
bara att följa
om natten tillåter

Ur Benzino Boulevard

Jag har varit galen
galen på riktigt
det var i ett tidigare liv
och sen i ett före det
jag har känt hispans sorg och saknad
försökt virka hopp i rökrummets dimma
och det kommer alltid en morgondag
även fast den ibland känns väldigt långt borta
och hela röven helt öm
av sprutorna du vet
just inatt drömmer jag om maskrosängar
om ett tåg som avgår i morgontimmen
och försvinner rakt in i gryningen

Nyskrivet

En stilla eftermiddag i september
andas rummet liv
jag har allt här
böcker, cigaretter och kaffe
jag kan sitta här i dagar, veckor och år
scenen är tömd
siluetter av höst fladdrar utanför fönstret
jag tränades länge av era trupper
benzodiazepiner, hasch, alkohol och tjack
prövade mina vingar
kapade dom till slut
hispan andades mörker
tänderna tuggades sönder
ett levande förfall
alltid kamp
alltid svart
men sakta hände saker
vingarna fick liv
växte långsamt ut
och jag flög
lämnade mina tänder, tabletterna och
sjukhuskläderna
slog mig ner i det här rummet
andades liv
stjärnorna lyste ner från himlen
bjöd med mig ut på vandring

Ur Benzino Boulevard