1.
Hopplösheten kan inte nå oss
skogen gör sig redo för fight
pacifist som jag är
vattnar jag växterna med min stolthet
välkomnar trollen
viskar skada mig inte
2.
Skogen pratar högt och svängigt
ser igenom alla mina tankar
dess ögon vilda som kvinnans
ömsom arg ömsom lugn
jag är rädd men redo
vildhyacint
runt hörnet väntar ovädret
ingen kraft kan lura
ber min bön
träder ut
Ur Vägrandets gospel
Innan han somnade
sa hans mun :
gutterblues du är vår väg
Ur Vägrandets gospel
På verandan långt inne i skogen
är jag befriad från allt som bara pågår
kommunicerar med andar
fjärran nära
vila ifrån stadens ruttna äpple
massans meningslösa misshandel
under fotsulor som spelar tvångets efterblivna melodi
på verandan djupt inne i skogen
är jag befriad
gula löv som fått nog
dansar mot marken
ovädershimmel
och dom döda är levande
kommer på besök
den överbelagda jorden
kunde inte bära deras sånger
slukades upp av jordklotet
på verandan djupt inne i skogen
spelas deras melodi
ekar mellan stammarna
paraboltäta höghus reser sig stolt
mellan trätopparna
i kväll när regnet faller
minns lövverken allt
varenda slinga förevigas i blåsten
tar hem varenda slag
en natthimmel glider in över staden
ditt ansikte i violetta gnistor
speglas i dimridån
välkommen hem
Ur Vägrandets gospel
Tårpilarna skjuts
som nödraketer
från avgrundens rand
Ur Trottoarernas andetag
Jag ritade en bokstav
före mitt namn
placerade två gravstenar
utanför mitt fönster
satte mig ner
väntade
Ur Skuggans avtryck i asfalten
När jag korsar det lilla förortstorget
får jag en moderat valkampanj upptryckt i ansiktet
”det här har du sökt efter hela ditt liv”
det har jag verkligen inte säger jag och rinner bort
ska jag skratta eller gråta
fukka ur eller bara försvinna
aldrig
inte en chans att jag byter sida
träder ur min värld
den kramar jag om
släpper aldrig taget
en tandlös gud
omringad av höghus
hundskall och asgarv
går jag den väg som valdes
och jag lovar dig din borgarfejkie
jag kan gå med magen hungrig
i ett moln av fimp och nagelbitna visioner
i hundra liv till
stäng in er i era överklassnästen
privatisera
amputera
jag våldtar aldrig min klass
aldrig
Ur Vägrandets gospel
Orden forsar ur mina ögon
rinner ut på trottoarerna
tvättar sig i regnkanalen
befrias
vandrar hand i hand längs gatan
Ur Vägrandets gospel
Busstationen graverar sin stolthet
allt annat i bakgrunden
av en stad
som för länge sen glömt alltihop
alla våra namn bärs fram
rälsbussar genom tystnaden
Ur Vägrandets gospel
Sanningens silverflod
rinner genom rummet
dricker mig fri
Ur Vägrandets gospel
Du gick ut ur rummet
kom aldrig mer tillbaka
delade världen i två
jag undrar vad du tänkte
jag undrar vad du kände
när du rycktes upp ur roten
upp ur jorden
Du gick ut ur rummet
kom aldrig mer tillbaka
här ligger snön det är kallt
Wu´s nya i högtalarna
inget blir som förr
gränserna är uppritade
inte för nära kanten
och vill du veta en hemlighet min vän
det nya landet kommer aldrig bli mitt universum
ena foten på gatan andra foten i graven
går på Benzino boulevard ensam ut i natten
Ur Vägrandets gospel
Gatuduvan 