Gå trätrappan ner
skulptera mitt namn i sanden
plantera all din skönhet där
under stjärnorna när mörkret faller
är bara vi
lätta steg
dansen mot morgon

(Nyskrivet)

Varför frågade ni inte mig direkt
jag vet
jag vet
varför somliga lämnades utanför i regnet
varför somliga samlade damm i källaren
jag vet
jag vet
äga eller ägas
fria marknadens tornado
samtidens smittande fascism
jag vet
jag vet
vissa glömde bort sin roll
trollade bort sin biljett till varmare breddgrader
cyklade vilse i labyrinten
jag vet
jag vet
och vi är trötta på att vänta
att aldrig bli tillfrågade
gå på löpande band och äta skit
nu lämnar vi våra positioner
rör oss fritt i universum

(Nyskrivet)

Flykten har bråttom
fastspikad under rymlingens fotsulor
när marken
är spårlöst försvunnen

(Nyskrivet)

På väg till studion
en resa söderut
dagdrömmarna lägger ut sina fiskenät
dagen öppen som en bok
slukar innehållet
vecklar ut mina vingar
flyger fram längs rälsen
utan tanke på samtidens fångenskap
vagnens boskap och dess döda fiskögon
drömmarna breder ut sig
vandrar barfota i gräset

(Nyskrivet)

Katten sover bredvid mig
lila väg framför
några beats i hjärnan
spöken i nacken
vänder mig om
ingen där
snart kommer hon hem
med universums hela kraft
samlat i ett enda leende
räddar mig från mig själv
min hunger
mitt gift
välsignelse

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Har ingen tanke på att återvända
här är nu
nu är här i nattens spegel
djupa fåror skrapar sönder
det förfallna rummets tickande klocka
Bondroit skeppsbruten på annan kontinent
inte ensam
alltid i mitt inre
stearinljuset är min brinnande låga

ur Truxal

Jag kom till världen
en kall natt
nu sitter jag och vakar över en annan
som den ensamma riddaren
med det avgörande telegrammet i sin hand
lägger ut kort efter kort
på bordet
försöker finna rätt kombination
så isen smälter i mitt inre
släpper ut ord
som lava ur en vulkan
rullar ut som en laglös parad
på stadens gator
befriar varenda olyckliga tanke
i varje sorgsen blick

ur Rännstenens laserblick

Jag andas tungt
under decembernattens vingar
den vita läslampan
vaggar mig vidare i snöflingornas vandring
bredvid mig sover hon
drömmer starka drömmar
om väckarklockor utan tid
evig ederlezi
jag ber med pennans skepp
att hennes nattfärd ska bli verklighet
så vi kan kasta oss ut som två molotovcocktails
i detta grådaskiga samhälle

ur Rännstenens laserblick