Gnistor lyser
tar sig in
med en känsla
att just i kväll kan vad som helst hända
det overkliga kan bli verklighet
möjligheternas triumf

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Morgonen vaknar
mjukt regn smeker landskapet
under en tung öststatsdimma
fylld av okända världar
rastlös
lugn
livrädd
vaknar dagen långsamt
tar vara på ögonens utflykter
och observationer
och gatlyktorna bygger bon under mina fötter

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Världen i lungorna
den hesa rösten i diktafonen
Aguéli
midnatt
avfärd snart
bortom allt

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Diagnoser fladdrar som fladdermöss
ur bussradion
för några bokstäver för att passa
men dom fladdrar vidare
in i journaler där vi lever våra liv
och vitrockar in en oändlig korridor
min hjärna på väg upp till rymden
och min hals krampar
byte St-eriksplan
lotsas in som en handikappad i pressbyrån
kaffe latte för att mjukna lite
spärrarna spärrar in sig själva
och jag släpper in mig själv
i stationen som ösregnar av odiskade blickar
en annan dag vacker
nu en daggmasks väntsal
tågen rullar in
oändlig död pulserar i allt levande
Gullmars och trycket åker av som en champagnekork
kan tala nu för en stund
bara resten
en helt vanlig ovanlig dag

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Jaga inte min skugga
den jagar mig
det räcker
och bakom mina glansiga ögonlock
är det alltid ett nattåg som avgår

ur Truxal

Blicken träffar spegeln
blir till is blir till vinter
blicken träffar spegeln
blir till is blir till vinter
när man ser rakt in
ser man rakt in
när man känner det man ser
smälter isen
även om det inte syns
alltid att det känns

ur Rännstenens laserblick

Hårda drömmar
vill mjukna
be om förlåtelse

ur Rännstenens laserblick

När allt når sin spets
banden kapas
du binder samman sakernas tillstånd
andningen lättar
luften är din

ur Rännstenens laserblick

En trapp
sirenerna som bakgrundsmusik
avgasers brus
kyrkklockornas rop
morgon
en trapp

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Tröstens kanal
ståtliga skepp driver fram
fångade av ordens vingar
ett telegram: sin egen unika egendomlighet
lyser då man är i rörelse
ett med sig
ett med tingens hjärtslag
raderar ut radiostyrda leksaksrobotar
befrielse
att lär sig stava sitt namn

ut Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna