Viftar inte bort det
när det blänker till
skriver ner min formel
på närmsta fasad
vi är alla skepp
som väntar på vår avgång

ur Rännstenens laserblick

Höghusen klättrar som klängväxter
runt stadskonturerna
dom massiva blocken
den utstöttes regnbåge

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Höghusen skriker våra namn
regnar ner över våra givna platser
ännu en sista flaska
ännu en sista påse
snön vill aldrig ta slut
för gammal för att leva
för ung för att dö
och vi går gatan fram
tagsen talar om oss
till oss
stolta betongskepp
som ser nåt vackert i nattens spegel
där bara ensamma fönster vakar
kampen tar vid när tv-dunklet lamslår
det behövs tusen flaskor till
det behövs tusen påsar till
och hundra tusen drömmar som föds
ristar in våra födelsedatum under gatlyktornas drogade sken
vår egen himmel
vi kommer aldrig dö

ur Rännstenens laserblick

Oregistrerade dagar
tillräckligt

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Gnistor lyser
tar sig in
med en känsla
att just i kväll kan vad som helst hända
det overkliga kan bli verklighet
möjligheternas triumf

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Morgonen vaknar
mjukt regn smeker landskapet
under en tung öststatsdimma
fylld av okända världar
rastlös
lugn
livrädd
vaknar dagen långsamt
tar vara på ögonens utflykter
och observationer
och gatlyktorna bygger bon under mina fötter

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Världen i lungorna
den hesa rösten i diktafonen
Aguéli
midnatt
avfärd snart
bortom allt

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Diagnoser fladdrar som fladdermöss
ur bussradion
för några bokstäver för att passa
men dom fladdrar vidare
in i journaler där vi lever våra liv
och vitrockar in en oändlig korridor
min hjärna på väg upp till rymden
och min hals krampar
byte St-eriksplan
lotsas in som en handikappad i pressbyrån
kaffe latte för att mjukna lite
spärrarna spärrar in sig själva
och jag släpper in mig själv
i stationen som ösregnar av odiskade blickar
en annan dag vacker
nu en daggmasks väntsal
tågen rullar in
oändlig död pulserar i allt levande
Gullmars och trycket åker av som en champagnekork
kan tala nu för en stund
bara resten
en helt vanlig ovanlig dag

ur Att alltid bära källaren och alltid se stjärnorna

Jaga inte min skugga
den jagar mig
det räcker
och bakom mina glansiga ögonlock
är det alltid ett nattåg som avgår

ur Truxal

Blicken träffar spegeln
blir till is blir till vinter
blicken träffar spegeln
blir till is blir till vinter
när man ser rakt in
ser man rakt in
när man känner det man ser
smälter isen
även om det inte syns
alltid att det känns

ur Rännstenens laserblick